Heroin
Det snöar ute på ett sätt så att snöflingorna liksom åker mer uppåt än neråt. Jag undrar varför det blir så. Kanske för att det blåser samtidigt. Ja antagligen. Det ser i alla fall väldigt Faitytale of New York ut. Jag kommer ihåg en gång i november eller december när det snöade för första gången, och alla jag träffade sa att det såg väldigt Faitytale of New York ut, och de hade i sin tur träffat människor som sagt så. Alla sa så helt enkelt, det var en kollektiv uppfattning. Nu är det snart april. Igår ställde man om till sommartid. Men jag behövde inte det, för jag hade inte ställt tillbaka klockan i höstas när man ställde om till vintertid. Så nu går min analoga väggklocka rätt, och de är trevligt. Det känns som en enkel väg till glädje, att göra någonting jobbigt eller ta ifrån något från sig själv för att sedan ge tillbaka det. Jag valde bort bekvämligheten i att ha en klocka som går rätt, utan valde istället att behöva tänka efter lite varje gång jag kollar på den klockan (många gånger om dagen), men det blir jag belönad för nu när jag tycker att det är en lyx att titta på en klocka som går rätt. Om någon mening ser konstig ut här så är det för att jag inte vill gå tillbaka så mycket och ändra, då tar saker och ting så lång tid. På tal om vägar till glädje, för ungefär en vecka sedan fick jag av universum reda på hur det är att ta heroin. Jag var magsjuk. Flickvännen skickade mig ett röstmeddelande där hon sa att jag skulle se till att inte dricka vatten. Vattnet gör att man kräks ännu mer enligt henne och det är ju sant. Men jag har alltid fått lära mig att det är viktigt att ändå dricka vatten. Men jag tänkte att jag ändå skulle göra som hon sa. Jag gillar att göra som folk säger och testa vad som händer. Det som hände var såklart att kroppen ville kräkas fast den inte riktigt kunde. Den krampade mer. Det pågick hela natten. Med kanske trettio minuters mellanrum “kräktes” jag. Men det intressanta var att varje gång jag slutade “kräkas” så spred sig ett otroligt lugn i hela kroppen, som om jag hade tagit heroin. Jag bara visste att det är såhär det känns att ta heroin. Om ni tänker er att alla era problem skulle försvinna. Både fysiska och psykiska. Det finns inte direkt något att vara glad för specifikt. Det är inte eufori. Det är bara en känsla av benådning. Att man slipper varenda negativ sak. Både de små och de stora. Det finns bara en enda känsla, bara en enda känsla. Känslan av nåd. Jag skulle också vilja använda ordet renhet.